Kunskap om trauma och fyra modeller kring hur vi kan förstå barn placerade i familjehem är en bra grund för samarbete mellan familjehem, socialtjänst och skola.
Modellen Trygg bas och Säker hamn
Vi knyter an för att överleva. Anknytning definieras som ett känslomässigt band till en specifik person (eller 1–5 personer i en hierarki) som man söker närhet och skydd hos. Hos vuxna finns ett matchande beteendesystem som kallas omvårdnadssystemet.
Modellen visar två grundläggande anknytningsbehov för en människa; att få möjlighet att utveckla sin självständighet, utforska och utvecklas samt ha tillgång till samhörighet och närhet där känslor möts och regleras. När barnet har en trygg bas att utgå från och en säker hamn att landa i finns det goda förutsättningar för att en trygg anknytning utvecklas.
OTRYGGA OCH TRYGGA ANKNYTNINGSMÖNSTER
En mängd erfarenheter av bemötande från omsorgsgivare leder så småningom till att barnet formar strategier för hur det bäst gör att få skydd och närhet hos omsorgsgivare.
Ett barn som utvecklar ett tryggt anknytningsmönster har blivit mött av en lyhörd och förutsägbar omvårdnad. Barnet räknar med stöd när det behöver det.
Ett barn som utvecklar ett otryggt anknytningsmönster är osäker och bekymrad över om man har tillgång till sin anknytningsperson. Ett oftare aktiverat anknytningssystem slår ut andra beteendesystem som till exempel utforskandesystemet. Strategierna för att få skydd och närhet hos omsorgsgivare kan vara minimerande eller maximerande.
Modellen Kartan
Anknytningsmönstret kan liknas vid en ordlös karta vi bär med oss. Den guidar oss när vi blir känslomässigt stressade och hamnar då mellan oss och verkligheten.
NÄR DEN MENTALA KARTAN AKTIVERAS SVARAR DEN PÅ FRÅGORNA
Vem är jag?
Vem är du?
Vad tänker jag om relationer?
Känsloreglering
Modellen Toleransfönstret
Toleransfönstret är en modell alla kan använda sig av för att förstå sig själv och andra. Vi hamnar alla utanför toleransfönstret någon gång. När vi befinner oss i fönstret tolererar vi stress och klarar av att ta hand om känslor, impulser och reaktioner på ett bra sätt.
SMALT FÖNSTER
Att leva med ett smalt fönster innebär ofta intensiva reaktioner och tillstånd som man inte kan hantera på egen hand. Känslor blir starka, exploderande eller förlamande. Man behöver stöd av någon annan för att vidga sitt fönster. Barn behöver hjälp av någon de litar på och som i situationen kan vara lugnare än barnet är.
Trauma
Traumatiserade barn och unga är beroende av att vi har kunskap, för att ringa in allvaret i ett barns situation eller för att staka ut en väg till läkning.
TRAUMA BETYDER SÅR
Ordet trauma betyder skada eller sår och innebär att något upplevs så skrämmande eller överväldigande att man inte har tillräckliga psykiska resurser för att möta det utan att det blir negativa bestående följder.
Eftersom det är den vuxnes eller barnets upplevelse som avgör om ett trauma skapas eller inte skapas brukar begreppet potentiellt traumatiserande händelser användas. Vad som påverkar om någon blir traumatiserad är en kombination av risk- och skyddsfaktorer.
POTENTIELLT TRAUMATISERANDE HÄNDELSER - VAD VET VI ATT BARNET VARIT MED OM?
Fysisk försummelse (Brist på hygien, mat, vård av skador)
Emotionell försummelse (Bristande stöd, intresse, förmåga att ge skydd, förmåga att svara an på barnets känslomässiga behov)
Fysiska övergrepp (Slagen, inlåst, fasthållen)
Emotionella övergrepp (Att bli kallad elakheter, kontrollerad, exponerad för våld
Sexuella övergrepp (Utsatt för våldtäkt, sexuell exploatering eller exponering)
Separationer, flyttar, förluster, hot om övergivenhet
En skrämd eller skrämmande förälder
TRAUMA PÅVERKAR OCH FÖRSENAR
Inlärning
Exekutiva funktioner
Förmåga att ta hand om sina känslor
Förmåga att förstå andras perspektiv
Relationer
Skolgång
Fem grupper av vanliga symtom och reaktioner
ÅTERUPPREPANDE ELLER PÅTRÄNGANDE SYMTOM
Mardrömmar, sömnsvårigheter
Leker eller ritar upprepande hemska händelser
Blir rädd när något påminner om saker som hänt
UNDVIKANDEN
Talar inte om hemska saker som hänt
Förefaller inte ha några känslor kring det man varit med om
Håller sig ständigt igång eller blir passiv och isolerar sig
NEGATIVT FÖRÄNDRAD SINNESSTÄMNING
Negativ bild av sig själv och andra
Skuldtyngd
Hopplöshet inför framtiden
FÖRHÖJD VAKSAMHET OCH SPÄNNINGSNIVÅ
Spändhet, vaksamhet
Koncentrationssvårigheter, rastlöshet, forcerad
Lättskrämd, rycker till vid höga ljud eller plötsliga rörelser
Sömnsvårigheter
DISSOCIATION
Inåtvänd, avstängd
Talar ibland osammanhängande
Är disträ, verkar vara i sin egen värld, försvinner bort
Blandar ihop ”där och då” med ”här och nu”
Modellen Traumapyramiden
Av flera skäl är samverkan en viktig nyckel för en positiv utveckling för ett barn eller tonåring med trauman. Olika insatser och vård kommer kanske behöva pågå och utvärderas under lång tid. När vi planerar insatser och vård behöver detta på ett särskilt sätt vara genomtänkt och innebära fokus på långsiktighet och tålamod.
SKYDD
Att inte fortsatt utsättas för skrämmande situationer
Att bli bekräftad i att det som hänt har varit svårt för barnet
Att få höra att vuxna ska göra sitt bästa för att det inte ska hända igen
YTTRE STRUKTUR
Att få sin upplevelse av trygghet fördjupad och befäst
Att få svar på frågan Vem ska ta hand om mig? Var ska jag bo?
Att eventuellt umgänge är välplanerat
Att veta vad som gäller i skolan. Vem är min lärare, vem kan jag vända mig till och hur i så fall? Hur blir det med rasterna, hur fungerar dom?
INRE STRUKTUR
Att få stöd för att utveckla egen förmåga till känsloreglering
Att få stöd för att vidga sitt toleransfönster
Att få stöd att utveckla tryggare anknytningsmönster
Att få en säker hamn presenterad för sig
Att få en trygg bas presenterad för sig
TRAUMABEARBETNING
Att mötas av traumamedvetna omsorgsgivare
Att få tillgång till terapeutisk insats
Frågor för att förstå mer om barnet
Modellen Trygg bas och säker hamn.
Vad väcker modellen för tankar kring det aktuella barnet?
Verkar barnet förvänta sig att det finns en trygg bas och en säker hamn? I familjehemmet? I skolan?
Modellen Kartan
Vad står det på barnets karta? Ser skola och familjehem samma sak?
Finns det stunder där kartan inte varit hjälpsam? Situationer där barnet agerat efter en karta och missat verkligheten?
Modellen Toleransfönstret
Hur brett är barnets toleransfönster?
Finns det stunder där barnet är över sitt toleransfönster?
Finns det stunder där barnet är under sitt toleransfönster?
Modellen Traumapyramiden
Vad är på plats när det gäller yttre struktur? Vad fattas?
Vad är på plats när det gäller inre struktur? Vad fattas?
Finns det behov av traumabearbetning?
Frågor för att planera samarbete framåt
Går det att ytteligare presentera trygg bas och säker hamn för barnet hemma och i skolan? Vem och vilka är viktiga för barnet?
Hur ska vi göra när en dålig karta styr barnet för en stund?
Vad ska vi göra för att hjälpa barnet in i toleransfönstret när de hamnat utanför? Hur kan vi stötta barnet i sin utveckling av att kunna ta hand om sina känslor?
Hur kan vi målmedvetet arbeta för att fortsätta öka yttre och inre struktur?
Är det fler som behöver veta vad vi kommit fram till idag?
